KANNIBAL

presenterar

Jocke Danielson

 
 
 
 
 

Men när orden blev till sår
kunde jag ej mer
ge av allt jag ville ge
mörkrets tunga blod åt er
som jag älskade att se
men aldrig lärde känna

Därför när jag slutligt går
över molnens bro
vill jag bara stilla be
om förlåtelse och ro
Glöm mitt liv och se mig le
och låt mitt minne bränna
 
 
 
 


 
 
 
 

NOSTALGISK SPANJOR

Till Salvador Dali

öknens block i evig cirkelsång
o glöd av droppar
hopplösa likt flagglinans slag
grönsplittrade mot spirans vithet
gå tillsammans
och tillbaka
och hem igen
som aldrig kluvit ljusets droppar
fallande mot dödgrön jordbrons
och bokskotten röda som snö
tecknare av albatrossens munvinkel
i gåtans krökning
och sång om sjuk kemist
förbryllad så mot analysens simhud
i sång och eko vita formationer
kluvna snart
i eldraviners vinkelhuvud
o så i gula jorden
flygelns vita blanka sår
och korg för murgrön besk musik
mot minnenas beständighet
och faderns svarta ben
 
 
 
 


 
 
 
 
 

Till minnet av Vincent van Gogh.

Sökte du solen i kolgruvornas sotiga blod?
Det brutna brödet -var det ditt liv?

Att förguda ditt jag
att förjaga din gud
såg du din jord och dina tankar:
mördande älskande döende
brunno dina marker
och bortom fiskebåtarnas rundbukiga ögon
och havets hårda svala saga
viskade en rörflöjt på vilken du aldrig fått spela
- var den din kärlek?

En förlorad sol som lyste genom gallret
glödde i din längtan
vägdes mellan dina ögon
och brann ut genom dina händer
och aldrig skall vi åter veta solen i sitt skrikande djup

...en rörflöjt på vilken du aldrig fick spela
- var den din kärlek?
det brutna brödet - var det ditt liv?
och spegeln för dina sånger som krossades mot handens hårda galler
- den förlorade solen?

som en vissen nejlika dagen efter
lossnar ur vårälskarinnornas hår
faller mitt minne av kvällen förut
ned mot botten av min svala berusning

kopparfågeln som glänste på spiran av sol
bröt sina vingar mot ett svart moln
och störtade ner i det blåa gapet - gården

gården där våra röster sögos ner
i en svepande virvelteckning i grönt
mot våra tankars soptunna

men ingen ville ruttna med mej i den tunnan
och själv ville jag bara lägga armen om några tårar
le och gå undan i tomheten

natten innan
mellan klockans hala ljud
 
 
 
 


 
 
 
 

Feberblod

Gula vägar brinner i mitt blod
kvinnor sjunger i mitt trötta huvud
ensam älskar jag
nattdoft in i rummet
där havet möts i tunga slag
med stranden där jag fordom stod

heta tankar går i denna natt
blåa ådror välver sig i fruktan
i min tinning slår
döda skratt mot eldarna vid stranden
där jag ännu står
rusig segrande och ångestmatt

som en vissen nejlika dagen efter
lossnar ur vårälskarinnornas hår
faller mitt minne av kvällen förut
ned mot sin botten och svala berusning

natten rinner
mellan klockornas hala hjul
och kopparfågeln som glänste på spiran av sol
bröt sina vingar mot ett svart moln
störtade ner på den blåmörka gården
 
 
 
 



 
 
 

Faktabakgrund:

Johan Danielson var född den 7 juli 1931 och avled vid 17 års ålder av brusten blindtarm/ulcerös kolit i april 1949. Han hann ge ut diktsamlingen Negligé på egna förlaget Kannibal 1947.
Hans gestalt figurerar bl a i romanen Asfaltvägen av Hanserik Hjertén - som Kurt Quist i slutkapitlet.

Fredrik Flink har fungerat som webmaster, för att ge spridning åt en del av sin morbrors verk 60 år efter hans död, med stöd av Jockes närmaste vänner Per-Åke och Sture.
Sidan ursprungligen publicerad 2009-04-02 kl 20:50 och senast uppdaterad 2009-05-05.
 
 
 


 
 
 

Kuriosa:

Jockes syster minns fortfarande hur hon en gång i en tågkupé fick frågan av den då tämligen okände Tage Danielsson, om hon möjligen var släkt med den hyllade Jocke Danielson...
Rättelse: Det var inte som tidigare uppgivits i slutet av 1940-talet, utan 1953 eller 1954.

Man kan fundera över hur datorer och nät och webpublicering skulle ha uppfattats på 1940-talet. Möjligen hade någon hört talas om matematikmaskiner eller dataprocessingmaskiner, sedermera datamaskiner, något som amerikanska militären börjat hålla sig med och som tog upp hela hus trots att de knappast hade en miljondel av dagens datorers prestanda. Frågan är hur många som ens hade tänkt tanken att kunna skicka skrifter över telefonnätet och i så fall till hur många mottagare... I ytterligare ett halvsekel skulle den refuserade medelsvensson vara hänvisad till flygbladsutdelning.


 
Albert Bonniers förlag
Stockholm
Sänder Eder härmed manuskriptet till en liten diktsamling i förhoppning att Ni skulle vilja förlägga den.Fullt medveten om att den inte innehåller någon märkvärdig poesi vore det mej dock mycket kärt att få dessa dikter inför allmänheten.Jag vet också att dess tonfall någon gång kan verka omoget romantiskt,men just så ser man ju tingen i ungdomens "sista natt",vars bokslut man kan betrakta samlingen som.Jag tror mej xxxxxxkunna gå i god för dess äkthet.   Mina litterära antecedentia är mycket blygsamma;jag har recenserat lyrik i Enköpingsposten och Östgöten, aldrig publicerat något skönlitterärt.   Slutligen undrar jag om det -såvida Ni inte skulle vilja xxxx utge hela boken - finns någon möjlighet att få ett urval publicerat i exempelvis Er kalender "Ny lyrik".

Med utmärkt högaktning

Jocke Danielson